”Fredagen i Almedalen! Idag har det varit ytterligheternas dag. Pridetåget och manifestation av Nazister, hur vårdar vi Demokratin mot hoten, Hederskultur och SD-tal om det gamla Folkhemmet. Jag är helt slut!”
Igår fredag kom de mörka krafterna till Visby. Redan på morgonen hamnade jag, vid Expressens plats, mitt emellan Nazisterna och det öppna demokratiska samtalet. Under en debatt som handlade om censur på sociala medier kom representanter från NMR och höll upp en fem meter lång banderoll med budskapet – Nordiska motståndsrörelsen. De var högljudda och pressade publiken bakåt mot scenen och jag kände mig kidnappad i deras budskap då de samtidigt filmade mot scenen. Så alla vi som befann oss bakom blev automatiskt budbärare av deras. Stämningen blev snabbt obehaglig och jag bestämde mig snabbt att ta mig därifrån. Min känsla var i storm, samtidigt som tårarna brände kom en ilska över att de med hotfullt agerande fick mig att gå bort från det demokratiska samtalet. Idag lördag läser jag i tidningarna att just detta beteende användes flitigt både under fredagen men även under lördagen.
När jag kom ner till hamnen tog jag kontakt med polisen på plats och tipsade om att det var stökigt där uppe, snabbt skickade de ut order om att få polis på plats och känslan av trygghet började sakta komma tillbaka. Det fanns en stor beredskap för dessa två dagar. Tacksamt mot detta gick jag vidare för att lyssna på ett föredrag om det nya begreppet ”Funktionsrätt”. Fortfarande påverkad av händelsen och mötet med NMR så blev jag allt mer säker på vad jag som politiker kan bidra med. Att hjälpa till med att sprida kunskap och förståelse för Funktionsrätten kommer bli ett roligt och viktigt jobb framöver.
Påväg mellan två aktiviteter passerade jag sedan platsen i hamnen där NMR blivit anvisade, platsen som flera försökt överklaga och protesten som organisationen JAG valde att lämna dagen innan. Där lämnade man efter sig en utställning om förintelsen samt ett monument/installation som bilden ovan visar. Tyvärr hade någon vandaliserat den på morgonen men den byggdes upp igen.
Att stå framför denna hög med skor, läsa texten på skylten och samtidigt se dessa människor som så öppet skanderar att detta aldrig har hänt, att judarna fortfarande idag styr världen till sin fördel och att vi svenskar som tror på demokrati, öppenhet och alla människors lika värde – vi är landsförrädare. Att se en gammal dam sitta på en stol utanför deras tält och blicka ut över oss andra, journalister, politiker och vanliga besökare och veta att hon ser oss andra som förrädare, onda och något som man ska göra sig av med – det gör ont. Tårarna går inte längre att hålla tillbaka och jag dräneras på energi. Hur är detta möjligt? Hur kan det detta hända och hur går vi vidare? Frågor jag inte har svar på men som gör att resten av dagen blir lite annorlunda än de andra.
Lite senare är det dags för Tillgänglighetsparaden som verkligen visade vilken sida som är störst. Så många människor, organisationer, företag och politiska partier som gick med i paraden och manifesterade alla människors lika värde. TACK! Ni fick min dag att vända och tron på att vi kan stå emot de mörka onda krafterna blev stark.
